Stoltheten som är kvar

Jag har många gånger fått nått kul på vägen att berätta, men så fort jag sätter mig vid datorn tar det stopp!
Varför, jo för jag vet att många följer denna med ögonen som stirrar sig blinda över orden.
Jag har helt enkelt fått nog av att dela med mig om mina hundar och min vardag.
Likväl vet JAG att man snappar upp lite hära å dära, kanske bara för att hålla sig konstant uppdaterad.
Men vad gör jag då?
Varför känner jag avsmak över att andra läser?
Fel person som vänder och vrider allt, även snor lite text från mig , varsegod jag bjuder på det.
Men glädjen då, över hundarna, viskningarna bakom ryggen hur kul är det?
Jag vet att flera har dilemman över detta, men jag säger igen, varför bry sig om vad andra tycker?
Nej jag är ingen ängel, detta vet jag redan, men jag skriver som jag anser.
Nå, behöver man "ta hänsyn" till HUR allt kan tolkas?
Nej, jag är fortfarande som jag är och det ofattbara i denna del är att andra har fått ta så mycket skit innan jag öppnade käften, är detta rättvist?
Jag har hemlighetsmakeri konstant, nu vet man varför!

Men jag skulle använa allt som går på 4 ben, om man nu skall tro på allt.
Så vad nytt?
Inget, förutom fåtal, futtiga kantareller, ....Dåligt i år verkar det som.

En sak som gör mig stolt och som ingen kan ta ifrån mig är MIN underbara duktiga son.
Jo han har 2 ben.

Så är man seeriös så tar man vara på allt som gör livet glatt och därefter fljer även många skratt på vägen hooppas jag.
Ha en bra vecka, det skall jag ha...För nu väntar sängen.